HLA

Nekrolog över Anton Karlson  hämtat från" Evangelisk Vittnesbörd"( organ för fria missionsförbundet) 15 April 1939 
Kopierat från Finna

Så har han då äntligen fått bryta upp från jordens lidande och nöd för att vara med Herren.Vårbroder har fått lägga av den skröpliga kroppshyddan, och hans fri-
gjorda ande har fått ila till Herren, som han här på jorden ville älska och tjäna.
Hembudet kom den 2 april. Han var där på kommunalhemmet i Godby. Någon för-
kylning tillstötte och utvecklade sig till lunginflammation, och denna blev nu den
..vagn", varpå Gud förde hem sin gamle sjuke, av sidestagne tjänare.
Under många år bodde Anton Karlsson sin villa på Houtskär och sökte reda sig
själv trots sin lamhet och skröplighet. De senare åren fick han dock någon hjälp, och
kyrkoherden och hans fru ävensom församlingens diakonissa sågo nog ofta till honom.
Men i fjol blev han så svag och hjälplös,att man måste ordna för honom på något
sätt. Då det icke tycktes gå att få honom inackorderad i någon passande familj, ord-
nades det så, att han fick komma till kommunalhemmet i Godby och betala för sig.
Vi tro, att han hade det bra där, men trivas kunde han inte. Och svårt var det
också för hemmet att ha honom, då han var orolig om nättema och störde andra. Vi
stodo just inför frågan att flytta honom,men man visste icke vart. Gud själv kom
emellertid och tog honom till sitt hem, och det var det bästa, som kunde ske.
Anton Karlsson var i sin krafts dagar ett välsignat Herrens redskap. Han arbetade
inte bara för två, utan för flere. Efter enkanske orolig och mer eller mindre sömnlös
natt och en bönestund på morgonen gav han sig vanligen ut på husbesök. Fann han några, som arbetade på åker och äng, så stannade han och talade med dem. Han
var själv jordbrukare och började gärna ta-la om jordbruket och vad därtill hörde. Men så snart som möjligt förde han samtalet inpå andliga ämnen och preparerade män-
niskorna för mötet, som skulle hållas på kvällen. Stundom fick han också direkt
vinna själar för Gud vid sina flitiga hus-besök. Jag tänker t. ex. på en man och hans hustru på en plats i Österbotten, om vilka jag hört. att de blivit vunna för Herren vid Anton Karlssons husbesök. De ha sedan blivit pelare i friförsamlingen på platsen och ha alla sina barn, utom cl t.
med sig på livets vägt.När br. Karlsson hållit på med husbesök och samtal större delen av dagen och kanske haft en stilla stund med Herren,började mötet. Och det gick, så vitt vi för-
stå, alltid i väckelsestil. Det var sång till zittra (en musikalisk broder sade, att det kändes gott för hjärtat att höra Anton K.sjunga, men det var förfärligt för öronen),och sedan brinnande böner, väckelsepredikan och eftermöte med samtal med de bekymrade till långt in på natten. — Så höll
Anton Karlsson på under ett par tre månader, men sedan var han alldeles nedbruten.Jag minnes så väl, när han efter en sådan predikoresa kom till Åbo och då brukade besöka mitt hem. Hans nerver voro då vanligen så uppslitna, att kroppen skakade.Så var han hemma på Houtskär några
månader och skötte om sin gård och sittjordbruk. Sedan bar det iväg på nytt till någon plats, dit han var kallad, och så bör-jade han igen en intensiv väckelsekampanj,till dess han blev alldeles slut och måste resa hem till Houtskär.Det kunde ju inte gå så där i längden.Han blev slutligen totalt nedbruten till sin hälsa och måste upphöra med sina predikoresor och väckelsekampanjer. Det blev en lång och svår lidandes tid för honom. —Vi tro, att han tjänat Gud bättre, om han
hushållat litet mera med sina krafter. Men det var nu hans sätt att tjäna, och han
kunde kanske inte gå till väga på annat sätt. Anton Karlsson hade en säregen prediko-
gåva. Hans predikningar vimlade av språk-fel och oriktiga uttal. De voro därför i allmänhet icke uppskattade av bokligt bildade människor. Men så mycket mera
tyckte man om honom ute på landsbygden.Han hade en säregen klarhet i sin fram-
ställning, och vad han sade trängde sig både till hjärta och minne.
Han blev omvänd i Amerika och hade under sin verksamhet i hemlandet mycket
amerikanskt i sitt sätt och sina arbetsmetoder.Vårt första sammanträffande skedde 1907
vid en bibelkurs i Sverige. Vi drogs genast till varandra och blevo goda vänner.
När han sedan kom hem till Finland, skrev han det ena brevet efter det andra och
uppmanade mig att komma hit över. Men jag hade inte stor lust, ty jag hade fullt
upp med arbete i milt eget land. Så ställ-de han om, att jag fick en kallelse från
församlingen i Hangö, men ja<; kände inte,att jag skulle antaga den. Men sedan sök-
te han få mig att göra en predikoresa här i landet under en månads tid, och del lyc-
kades. Vid Åttkanten i Åbo mötte lian mig och förde mig till det hem, där jag
skulle bo. Innan predikoresan var till ända, hade jag kallelse av friförsamlingen i
Åbo, och efter mycken bön och tvekan an-tog jag den och blev sedan last här i lan-
det. — Anton Karlsson har alltså betytt mycket för mig och min verksamhet i Her-
rens tjänst. Jag bevarar honom i kärl minne.
Anton Karlsson föddes på Houtskär den
6 maj 1870 och var således vid sin död
68 år gammal.
Frid över hans minne!
A ng. D—k