Plats
Fyrmastade stålbarken Passat
Beskrivning
Passat är en tysk fyrmastad stålbark och en av Flying P-Liner, det tyska rederiet F. Laeisz berömda segelfartyg. Namnet "Passat" betyder passadvind på tyska. Hon är en av de sista överlevande windjammers.
Passat sjösattes 1911 på Blohm & Voss-varvet i Hamburg. Hon började sin jungfruresa på julafton 1911 mot Kap Horn och nitrathamnarna i Chile. Hon användes i decennier för att frakta styckegods utgående och nitrat hem. Passat internerades i Iquique under första världskriget och seglade 1921 till Marseille och överlämnades till Frankrike som krigsskadestånd. Den franska regeringen lade ut henne till försäljning, och Laeisz Company kunde köpa tillbaka skeppet för £13 000. Återigen användes hon som nitratbärare fram till 1932 då Passat såldes till Gustaf Eriksonlinjen i Finland. Fartyget användes sedan i spannmålshandeln från Spencer Gulf i södra Australien till Europa. I början av andra världskriget låg Passat i sin hemhamn Mariehamn på Åland i Finland. Hon bogserades 1944 till Stockholm för att tjänstgöra som upplagsfartyg.
1948 gick Eriksonlinjen åter in i spannmålshandeln och tillsammans med Pamir deltog hon i det sista Great Grain Race 1949 från Port Victoria runt Kap Horn till Europa. Bland hennes besättning fanns Niels Jannasch som senare blev chef för Kanadas sjöfartsmuseum i Atlanten. Sammantaget rundade Passat Kap Horn 39 gånger.
Edgar Erikson (son till Gustaf Erikson, som dog 1947) fann att han inte längre kunde driva vare sig Passat eller Pamir med vinst, främst på grund av ändrade regler och fackliga kontrakt som reglerade anställning ombord på fartyg; det traditionella 2-vaktssystemet på segelfartyg ersattes av 3-vaktssystemet som används på motorfartyg, vilket kräver mer besättning. I mars 1951 betalade belgiska skeppshuggare £40 000 för både Passat och Pamir.
Den tyske redaren Heinz Schliewen klev in och köpte båda fartygen för ombyggnad till fraktförande skolfartyg (således ofta felaktigt kallade systerfartyg). De två fartygen moderniserades i Kiel med renoverade utrymmen för att ta emot praktikanter i handelsflottan, utrustade med en extra dieselmotor, ett kylsystem för galärerna (som utesluter behovet av att transportera levande djur för färskt kött), modern kommunikationsutrustning och ballasttankar för vatten. Efter ekonomiska problem för ägaren köpte ett nyorganiserat konsortium av fyrtio tyska redare fartygen. Under de följande fem åren fortsatte Passat (och Pamir) att segla mellan Europa och Sydamerikas östkust, främst till Argentina, men inte runt Kap Horn.
1957, några veckor efter den tragiska förlusten av Pamir i mitten av Atlanten och kort efter att ha drabbats hårt av en storm, avvecklades Passat. Hon hade nästan upplevt samma öde som Pamir när hennes lösa kornlast försköts.
Passat köptes 1959 av Östersjökommunen Lübeck och är nu ett vandrarhem, mötesplats, museifartyg och landmärke förtöjt i Travemünde, en stadsdel i Lübeck i den tyska delstaten Schleswig-Holstein.
Milton Ahlstrand var överstyrman på Passat
Passat sjösattes 1911 på Blohm & Voss-varvet i Hamburg. Hon började sin jungfruresa på julafton 1911 mot Kap Horn och nitrathamnarna i Chile. Hon användes i decennier för att frakta styckegods utgående och nitrat hem. Passat internerades i Iquique under första världskriget och seglade 1921 till Marseille och överlämnades till Frankrike som krigsskadestånd. Den franska regeringen lade ut henne till försäljning, och Laeisz Company kunde köpa tillbaka skeppet för £13 000. Återigen användes hon som nitratbärare fram till 1932 då Passat såldes till Gustaf Eriksonlinjen i Finland. Fartyget användes sedan i spannmålshandeln från Spencer Gulf i södra Australien till Europa. I början av andra världskriget låg Passat i sin hemhamn Mariehamn på Åland i Finland. Hon bogserades 1944 till Stockholm för att tjänstgöra som upplagsfartyg.
1948 gick Eriksonlinjen åter in i spannmålshandeln och tillsammans med Pamir deltog hon i det sista Great Grain Race 1949 från Port Victoria runt Kap Horn till Europa. Bland hennes besättning fanns Niels Jannasch som senare blev chef för Kanadas sjöfartsmuseum i Atlanten. Sammantaget rundade Passat Kap Horn 39 gånger.
Edgar Erikson (son till Gustaf Erikson, som dog 1947) fann att han inte längre kunde driva vare sig Passat eller Pamir med vinst, främst på grund av ändrade regler och fackliga kontrakt som reglerade anställning ombord på fartyg; det traditionella 2-vaktssystemet på segelfartyg ersattes av 3-vaktssystemet som används på motorfartyg, vilket kräver mer besättning. I mars 1951 betalade belgiska skeppshuggare £40 000 för både Passat och Pamir.
Den tyske redaren Heinz Schliewen klev in och köpte båda fartygen för ombyggnad till fraktförande skolfartyg (således ofta felaktigt kallade systerfartyg). De två fartygen moderniserades i Kiel med renoverade utrymmen för att ta emot praktikanter i handelsflottan, utrustade med en extra dieselmotor, ett kylsystem för galärerna (som utesluter behovet av att transportera levande djur för färskt kött), modern kommunikationsutrustning och ballasttankar för vatten. Efter ekonomiska problem för ägaren köpte ett nyorganiserat konsortium av fyrtio tyska redare fartygen. Under de följande fem åren fortsatte Passat (och Pamir) att segla mellan Europa och Sydamerikas östkust, främst till Argentina, men inte runt Kap Horn.
1957, några veckor efter den tragiska förlusten av Pamir i mitten av Atlanten och kort efter att ha drabbats hårt av en storm, avvecklades Passat. Hon hade nästan upplevt samma öde som Pamir när hennes lösa kornlast försköts.
Passat köptes 1959 av Östersjökommunen Lübeck och är nu ett vandrarhem, mötesplats, museifartyg och landmärke förtöjt i Travemünde, en stadsdel i Lübeck i den tyska delstaten Schleswig-Holstein.
Milton Ahlstrand var överstyrman på Passat
Diverse
Milton Ahlstrands bilder i Krister Karlssons samling, Källor: Jukka A.Mikkola /Wikipedia/ Passat Museet, Travemunde.
Respons
Om fotot har felaktig information eller du har förslag till kompletteringar angående fotots beskrivning, ta kontakt!
Respons
Kommentarer