HLA

"Loraden" bestod av rian, mellanbotten, halmladan och hästvandringen.

I undre delen av rian, på marknivå, fanns en stor, murad ugn, vilken alltid var murad på berg, på grund av brandfaran. 

I rian på "pasona" torkade man sädeskärvarna under 2 - 3 dygn i värme och rök från den stora riugnen.
Ugnen eldades, så att röken och värmen torkade halmen och säden.
När den var torr, tröskades spannmålen ur med slagor på "mellanbottnen".  Sedan öppnades sädeskärvarna och breddes ut på de täta och släta loggolvet.

Två till fyra man slog på säden med slagorna, så att spannmålen och agnarna skildes från ax och strå.

Halmen avlägsnades och spannmålet siktades med ett såll eller ”skakverk”, ett bord med en gles botten av klent virke, med vilket man siktade säden så, att spannmålen föll ner på golvet tillsammans med agnarna.

Den urtröskade säden, vilken ännu innehöll agnar och halmrester, kastades upp i luften med kastskovel, så att vinddraget genom logen förde bort de lätta agnarna och den rena säden kunde tas till vara.

På "mellanbottnen" och i "halmladan" förvarades halmen för kommande behov, bla till taktäckning och strö för boskapen.
Till taktäckning dög endast halm, som hade tröskats med slaga.

På mellanbottnen hade man de första tröskverken, vilka drogs för hand eller med "hästvandring", där axlarna som överförde kraft med remmar till tröskverket från vandringen, kom in. 
Vandringen hade ett stort kugghjul som var byggt av trä, vilket en häst drog genom att gå runt i en cirkel. Spannmålen siktades sedan i en s.k. "kastmaskin" eller för hand genom ett såll, så att agnarna skildes från spannmålen.