Bert Mårtenssons dikt till kvinnan på bilden. Jag fann ditt ansikte på en glasplåt i mörkrummets gulskämande ljus du log mot mig Jag försökte tyda dina rynkors kilskrift som en hälsning från trakter och tider du färdats igenom men dit okända namn skrevs kanske med bokmärke.
En gång rastade du ditt livsöde i våra blommors skärgård Kanske gick du i brudsäng ung och lycklig Du skördade livets råg på kvinnors vis med bröst och vagga.
Bildens seende är modigt blicken gamma lvis och okuvad din skola har varit livets. Sist Satt du kanske i undantagets vävstol och lagade ränning till glädje för dem som skulle bära ditt stoft till gudsmötet.
Comments